﻿— <b><i>Från Sundsvall.</i></b> I Medelp. Alleh.
läses: I måndags hade å stadshusets min-
dre sal församlat sig ett femtiotal med-
lemmar ur alla samhällsklasser för att,
med anledning af doktor Wikströms af-
gång från detta samhälle (han är nu skrif-
ven i Selånger), göra honom sin afskeds-
uppvaktning och säga honom ett »tack för
god vakt». Hedersgästen helsades välkom-
men af smeden L. F. Olsson, hvilken äf-
ven sedermera under aftonens lopp höll
för honom ett särdeles anslående tal, fram-
hållande de närvarandes saknad vid mi-
standet af en sådan folkets målsman. För
hedersgästen talade äfven ångbåtsbefäl-
hafvaren J. E. Tjernberg, hvilken såsom
d:r Wikströms forne lärjunge gjorde en
lyckad hänsyftning på dagens namn, Lucia,
den ljusbringande. Kammarskrifvaren C.
O. Ahlgren framhöll huruledes d:r Wik-
ström alltid till sina åsigter varit den-
samme, allt ifrån det de år 1848 (revolu-
tionsåret) i Upsala lärt känna hvarandra.
D:r Wikström svarade i sitt tal, bland an-
nat, att sedan han i sin sträfvan för det
allmännas bästa offrat sin mandoms bästa
krafter, vore det nu hans enda önskan
att söka frid och ro. Hade hans verk-
samhet blifvit öfverskattad på det ena
hållet, så hade han i stället på det andra
hållet blifvit så mycket mera misskänd.